Men dra åt helvete vad jag är skev i huvudet. Känner mig så sjukt hängig så jag vet inte vart jag ska ta vägen!!! Ser absolut inte fram emot att jobba, kommer bli enormt jobbigt, kommer aldrig orka. Men finns det idioter som inte ens kan ta pass så finns det, och tro mig, jag kommer då fan inte vara den som ställer upp för er, spec inte om ni inte ens kan göra det för mig då jag har varit på min farfars begravning och sedan på det blir sjuk. Fittoooor!!:@

Hoppas det går bra ikväll iaf, om inte, så hatar jag er

Sitter hemma och har precis ätit, hällde nyss upp en kopp kaffe och ska tända en cigarett.. Lyssnar på Lifehouse-Broken som jag lyssnade på då jag fick beskedet att min farfar hade dött, och tänker på begravningen som var idag. Känner mig så sjukt svag både fysiskt och psykiskt nu, tror att jag börjar bli sjuk, och har gråtit konstant nästan sedan nio imorse.

Begravningen gick bra även fast jag trodde att jag seriöst skulle dö eller få en ångestattack där inne. Har inte varit på någon begravning sedan jag var tre år gammal då min gammelmorfar dog förns denna då, och den var fruktansvärt fin. Prästen kände även farfar och hade lite egna minnen att dela med sig av och det fick alla att le och halvskratta litegranna, skönt att ha något fint och bra att tänka på till och med i sådana lägen. Jobbigaste var nog när vi la rosorna på kistan, då brast verkligen allt och jag började skaka som en dåre och fick andnöd. Sedan när farmor, som sista man, la sin ros på kistan och sin hand och stog där flera minuter och bara kollade ner på han så tror jag inte att det var någon i hela kyrkan som inte tvärbölade.

Efteråt så fikade vi och så i församlingsgården, satt och surrade litegranna med Jonas, men fick dock inte i mig alltför mycket fika förutom kaffe dvs. Åkte sedan hem till farmor med henne när resten skulle ner till graven, famor mådde inte alltför bra och är inte speciellt stark så då körde vi hem henne. Satt hos henne ett tag och pratade med henne om begravningen osv, såg då min gröna skrubbgroda jag köpte till farfar när jag var ungefär tio år gammal, hängades där hans säng en gång stod, så den tog jag med mig hem och har gnuggat min hand mot den sedan dess..

Ville sedan åka och kolla på graven och lägga rosor där, men då visste jag ju inte vart den var, så jag fick skjuts upp av Anna och Niklas, men då skulle dom hem och käka så jag stannade där själv och virrade runt runt runt och letade, hittade två nygrävda gravar men visste definitivt inte vilken som var vilken, så jag gick ca 4 varv runt hela Selångers kyrkogård när den till slut som en uppenbarelse visade sig på en kulle, fylld av blommor och kransar. Ställde mig på huk, la ner mina blommor och bara satt där ett bra tag. Tänkte på alla fina stunder (kanske låter som en kliché) men det gjorde jag, och grät rejält. Rökte en cigarett sedan for jag hem.

Min summering av denna dag jag länge har fruktat att få uppleva, den var helt underbar, helt perfekt på alla sätt och vis, och jag vet att farfar skulle ha uppskattat hans begravning, jag vet att han uppskattar sin begravning, och jag vet att han vakar över oss varje dag.

Har därmed ändrat tatuering jag ska göra nu, förmodligen till veckan, och dess innebörd är min familj.

Farfar, jag saknar dig och älskar dig. Jag vet att du har det bra vart du nu än är och jag kommer alltid minnas dig. Vila i frid, fågelmannen

Lord though I walk through the valley of the shadow of death

I'm not scared, buz you're holding my breath