Hinner inte blogga så mycket nu, ska laga mat osv. Men frukta inte, det kommer ett inlägg senare, förhoppningsvis med bilder från personalfesten, om Patte vill pallra sig till msn dvs:)

Vill ta tillfället i akt och tacka min underbara Vilma för hennes söta tribute till mig på hennes blogg :')

I hope my smile can distract you

I hope my fists can fight for two

So it never has to show

And you'll never know 

I hope my love can blind you

I hope my arms can bind you

So you'll never have to see

What we've grown to be

One may think we're alright

But we need pills to sleep at night

We need lies to make it through the day

We're not ok

One may think we're doing fine

But if I had to lay it on the line

We're losing ground with every passing day

One may think we're doing fine

But if I had to lay it on the line

We're losing ground with every passing day

We're not ok

But that's one thing I would never

One thing I would never

That's one thing

I would never say to you

Ja, det ska bli fruktansvärt roligt att GÅ till jobbet nu när det är kolsvart ute. Sedan igenom våldtäktsparken, oh looking forward to it!! Inte..........

Hatar att gå ner till jobbet, speciellt då man går ensam. Skiter alltid att ta genvägen genom parken och går istället uppe på storvägen längst Bergsgatan, bättre att bli påkörd än våldtagen minsann!

Sen nu när man fått informationen att en tjej blev våldtagen förra fredagen är man inte direkt mer peppad :S

Hallå!

Nu sitter jag hemma och dricker lite kaffe sådär som vanligt då, lyssnar på McFly-Five colours in her hair och laddar inför jobbet. Vill faktiskt gå ner typ nu, men det är ju hela en och en halv timme kvar innan jag börjar. Jobbigt som fan!

Se fram emot att jobba, vilket påhitt hurrni. Men det gör jag faktiskt!

Satt även här i min ensamhet och började tänka på Kakan, Vilma. Saknar henne som attan! Och om du läser detta din sork får du höra av dig, din blubb saknar ju dig:(

Ett exempel på att jag hellre står bakom kameran än framför

Jag har verkligen fruktansvärt tråkigt nu, är det bara jag som känner att timmarna går endast åt att sitta som ett mongo?

Speciellt när man inväntar jobb, och det är alltid lika drygt. Så snäll som jag är (mest bara för att jag har tråkigt hemma) så går jag alltid ner på jobbet tidigare och hjälper till och snackar skit.

Lyssna på en sjuk grej!:

Jag skulle precis kolla om vi hade cola hemma, och då hittade jag den i frysen (jag och Ida har bra minne men det är faktiskt jävligt kort) och då hade allt frusit till is, så jag lät den stå litegrann och hoppades på att skiten skulle smälta. Så nu gjorde jag ett tappert försök till att öppna den och hälla det lilla som smält i ett glas, och vad fan tror ni händer då?!

Jo, hela skiten börjar tokbubbla och spruta ut cola-dregel överallt! Hela mig! Hela mina armar och hela mitt jävla golv. GOOOTTTT!!!!

Så nu är jag skitkladdig, men jag orkar fan inte ta bort det.

Jag kan faktiskt gott och väl sitta här i min ensamhet, suga på min cigarett, smutta på mitt pissljummna kaffe och vara så kladdig så jag fastnar på tangenterna.

Sitter hemma och har nyss rökt, lyssnar på The Perishers-Sway och ska koka lite kaffe och bara slappa tills jag börjar jobba. Börjar tio idag vilket är fruktansvärt skönt!

Så fram tills dess blir det enbart lugna puckar,ska nog se till att hinna med lite städning här hemma med..

Kollade även nyss min mail och hade fått ännu ett svar från ett av jobben, och ska dit imorgon på en intervju klockan fem:)

Den ni!

mms-bloggning är fan mitt bästa, adrians med:D