Så nu sitter jag här, återigen. Sällskap har jag med, och detta sällskap består av mina två bästa vänner: Cigaretterna och kaffet. Har redan hoppat i Absolut Disco tröjan, och är fit for fight för jobbet ikväll. Har dock ingen aning om när jag slutar, vilket känns lite surt faktiskt. För då har jag ingen aning om hur länge dom får dricka, och när jag väl får komma hem. Jag och Ida fastställde iaf att det måste ju finnas en tidsgräns, vilket jag innerligt hoppas på.

Väntar även på Erika som skulle komma förbi efter hennes träning och kolla på småkissarna vi har fått, dom måste verkligen vara dom dummaste i världen, hittar aldrig rätt när dom ska käka, även fast man styr dit dom. Men å andra sidan, hur smart var man själv när man var inne på tredje dagen i detta liv?

Och ja, jag är en jävla pessimist ibland, eller ja där ljög jag. För det mesta är jag en pessimist, men vet ni vad? Som en kär vän sa till mig igår:

"Jenny, du skulle inte vara samma person om du inte var lite små cranky, halvpessimist sådär."

Och ja, jag tar faktiskt det som en komplimang. För jag vet med mig själv, att jag är en bra person, hur mycket jag än kan strula till saker och ting så försöker jag alltid göra det bra, även fast det blir trassligt. Och om jag nu redan lyckats strula till saker så försöker jag alltid mitt bästa med att försöka fixa det.

En fråga ni väldigt gärna får kommentera:

Har ni någonsin sett mig med ett fett leende förutom när vi har skrattat och skämtat? Nja.

kanske var därför jag i ett visst skede i mitt liv kallades Jenny aka Monsterögat. Jag är inte en person som går runt och ler och hoppas att folk uppfattar mig som världens lyckligaste och trevligaste människa.

Jag är den jag är, negativ till det mesta, pessimist in i det sista, ler inte mer än vad jag behöver, pratar inte med mer än jag behöver osv osv. Detta kan fortsätta föralltid. men ni fattar poängen?

Ni som känner mig vet att jag är godhjärtad, innerst inne. Att jag faktiskt är en människa som går att lita på, och att även fast jag verkligen ser sur ut, kan vara glad.

Final point; Jag ser sur ut - Jag är sur. Jag är en jävla pessimist - Kommer nog alltid vara det. Ni kommer nog aldrig se mig gå på stan och le - Jag är en grubblare. 

Allt detta trivs jag med. 

Så till alla er som verkligen tycker att jag borde lätta på trycket, sluta se så sur ut och tänka på livets positiva sidor:  kan lika gärna spräcka den bubblan nu.

Not gonna happen 

Vänskap, Vänskap, Vänskap.. 

Vad är äkta vänskap? Vad är vänskap för över huvudtaget? Alla kan skylta med sina underbara vänner, som man alltid går och fikar med, som dom alltid har bara sååå roligt med, som dom bara älskar mest av allt och som alltid är där för dom i deras jobbiga perioder, och som dom lätt skulle ta en kula för. Men är det verkligen så? Skulle man verkligen ta en kula för att skydda denna "helt perfekta, underbara, fantastiska vänskap"?  Den, enligt mig, helt ytliga, falska vänskap? Nej.

Jag kan då säga att visst, jag har ytliga vänner, och dom ägnar jag inte ens tid till. Blir väl ett halvskevt leende när man möts på stan, en blyg nickning, ett halvlamt försök till att visa, "Hej, är det bra?",När man i själva verket inte bryr sig.

Då när jag får denna totalt uttjatade jävla fråga (som personen i fråga som ställer egentligen inte ens bryr sig om, utan bara ställer den av artiga skäl, för det är så vi gör) 

"Hej, är det bra?" 

Ska jag då stanna mitt på stan för att diskutera alla mina problem som tynger mig till min sk vän som jag har tagit ett glas vin eller två med på förfesten?

Nej, man säger då istället,

"Jo, det är bra! Hur är det själv?"

-"Jo, det är bara bra. Men du.. Jag måste kila nu jag, ha det bra:D:D:D:D" 

"Ja, detsamma!" Och därpå detta falska leende.

Är det bra -Vilken falsk fråga. Vilken ytligt äcklig fråga. Beror ju iofs helt på vem som ställer den, men i det hela stora är det bara en vanlig fras som man använder, likaså som att man man använder: Hej.

Varför istället inte bara vräka ur sig all skit man känner till denna person, kan man då fråga sig?

-Jo, för det är inte en vänskap. 

En vänskap är där man ställs av frågan ärligt, "Är det bra?", där man även svarar helt ärligt:

-"Nej, det är totalt jävla skit med mig. Jag känner bara för att slå sönder hela jävla lägenheten och varenda människa inom 100m räckhåll.."

Och då när du väl har sagt detta så får du inget fruktat ansikte som möter dig med chock i ögonen, du får istället en varm blick,en hand på din hand, och någon att prata om vad du än vill med, eller bara sitta med, tyst..  -Vänskap 

Men visst, vill ni kalla era sk "Fikabuddies" för äkta vänner, go ahead. Själv sitter jag med mina äkta vänner, som lyssnar, som pratar, som förstår, och som sjävklart gör dödliga saker såsom att fika och "har zuuuperroligt med mig". 

Det jag ville komma fram till i detta inlägg var att jag skattar mig själv väldigt mycket för att jag har mina vänner jag har, samma vänner jag har haft genom åren, som jag vet alltid kommer stå vid min sida, även fast jag lackar lös på dom, slänger skit och beter mig som skit, för det gör dom precis som jag. Vi alla är människor som ibland, kanske till och med oftast, mår skit och behöver få prata med någon om det.

Till alla mina vänner:

Detta är tillägnat er, för att ni är äkta, och inget annat än äkta. Ni kan räkna med min vänskap. Föralltid 

Partners in crime, always

Group 1 Crew - Forgive me

Pete Yorn - Ez

Lifehouse - Broken 

Outlawz - Fork in the road

Sitter hemma hos Erika och ska göra mig klar. Skulle egentligen jobba idag, men jag blev tvungen att åka förbi farmor och hjälpa henne med mer grejer och diskutera hur vi ska göra med flytten osv. Så det får dom helt enkelt finna sig i. Skulle vara en sak om jag ringde och ville vara ledig för en frisörtid lr ngt dylikt, men nu är det så att farfar har faktiskt dött och farmor behöver all hjälp hon kan få, och sedan tror jag inte att jag skulle kunna bidra med alltför mycket idag heller. Känns som att mitt upp i allt skulle jag bara släppa grejerna och kasta in handduken.

Ja, ska iaf göra mig klar nu, vilket kommer bli lite kämpigt utan kaffe:/ Jenny + kaffe = Sant. Jenny - Kaffe = Katastrof!! Ska försöka fixa på något sätt iaf, måste få till huvudet innan jag åker till farmor. Skriver nog något sedan!

Och till Ida: 

Tack så enormt mycket för stödet du ger mig, och allt du säger. Bara så små ord som du sa imorse betyder så grymt mycket och gör verkligen så att jag känner mig starkare. Loads of love! 

Got you half flippin' like fire

come with me, let me take you higher

I'm the object of all your desire

and your attention is all i require

don't stop now

cause you on a roll

make me go anywhere that you go

 I'm that dream in your head when you're sleepin'

I'm that secret inside that you're keepin'  

Read between the lines

Näe, nu är jag faktiskt ganska småtrött sådär.. Snackade nyss med Vilma och hon skulle inte komma upp, vart massa strul med skjuts osv, så hon stannar hemma. Då kan jag gå och lägga mig nu, sov så fruktansvärt dåligt inatt:/ Vaknade flera ggr och vred och vände på mig, och när jag väl hade vaknat dom gångerna tog det evigheter tills jag somnade igen. Hua! Så nu blir det till att sova riktigt, spec eftersom det blir jobb imorgon, dag-kväll-natt.

*Hoppas på en tidig kväll*

Natti!