Yao, så sitter man här igen då. Som vanligt, och jag har även kommit underfun med att jag skriver nästintill samma första rad i alla inlägg. Haha! Men det är något ni får blunda lite för ;)

Idag har jag vart med Anna, på sjukhuset. Och det gick väl så bra som det kan göra. Hade iaf perfekt blodtryck och puls. Vilket jag inte trodde eftersom jag är en lite ilsken sate ;P Var där i ca en och en halv timme, sedan for vi till Bigboy och krubbade. Sedan till Annas husvagn i Bergafjärden och stängde av vattnet och sedan in till stan till Niklas. Satt där och läste nya VR och SOLO och jag gjorde korsordet, som jag älskar. Satt där nån timme och sedan for vi ner på videoteket i stan, och då ringde Vilma och ville att jag skulle hänka på stan ett tag. Och snäll som jag är så gjorde jag det. Gick runt och spanade litegranna och hon köpte en assöt skjorta och en mjukisdress typ, jättefint vare iaf :) Sedan gick vi till 1891 för Ida jobbade, tänkte ta en kaffe och vänta tills hon slutade men då bjöd hon oss på en latte med choklad och vanilj smak, svingod. Satt där och surrade lite skit med Vilma och sedan kom Nils så fick vi skjuts.

Men på vägen där så vart det ett missförstånd mellan mig och Robban så Robban for förbi oss när vi var påväg hem, så Robban fick komma hem igen och sedan har vi suttit och diskuterat en och samma sak hela tiden sedan vi kom hem. Vart så less så jag tappade all lust och ork för att åka och handla så jag sket i det och lät Robban åka själv. Enligt mig så bör han veta bättre än att diskutera samma saker om och om igen eftersom det gör bara så att jag blir tröttare och tröttare, och mer less på läget än vad jag redan är. Känns skönt att jag ska få snacka litegranna på Onsdag iaf, hoppas verkligen på att det hjälper. För just nu så finns det ingen energi för något alls, inte för mig iaf. Känner bara för att sjunka ner i jorden och ligga där och hoppas på en ljusare dag, som aldrig verkar komma. Och hur jag ska få denna ljusa dag att uppstå har jag ingen aning om, försöker hålla humöret uppe, även fast jag inte har ett dugg ork till det, och även fast det inte går så försöker jag, och det är väl det viktiga. Men nu på senare tid känns allt bara hopplöst, kommer lixom ingenvart, och då känns det nästintill lika bra att ge upp. Varför försöka få något man inte kan? Det var något att tänka på iaf..

Aja, nu ska jag väl lägga mig ner i soffan och kolla på tv som alla andra dagar, hoppas på att det blir bättre med mitt humör och min självkänsla, och jag hoppas verkligen på att det kommer någon lösning. Helst nu?

"Det är alltid mörkast innan gryningen"