Well I hold my tounge use it to assess

The damage from way back when it mattered

But nothing seems important anymore

We're just protecting ourselves from our self

Will there ever be time enough? Or are we just too naive? I
haven't just given up. Oh God, I still believe. Is patience
still waiting? Will I wait on my knees too? Are you laughing
at us today? And is this just one big game? Now cash me in while
you can. We never were the same. Come on. Will you ever have
all you want? And are we just next in line? Don't throw out
your one good chance. You only have this time.

But I do worry

Is everything gonna be alright?

Alltid när jag har kommit hem till min mamma, genom alla tider, så har jag känt en viss glädje, en glädje jag aldrig kände för något annat. Det var alltid speciellt att få träffa henne och alla mina syskon, eftersom man inte träffade dom alltför mycket pga olika anledningar.

Den glädjen vill jag verkligen kunna känna när jag går igenom dörren till henne. Men det går inte, för jag har tappat den. Jag känner glädje i min kropp när jag ser mina underbara småsyskon, men jag kan inte riktigt visa den. Jag orkar inte riktigt visa den. Jag har gått från att vara den gladaste storasystern till att bara sitta framför datorn med min kaffekopp, och blogga. Och vara dyster. Jag saknar den glädjen. Jag saknar den mamman jag längtade efter att träffa varannan helg. Du är precis likadan som person nu som då. Men på något konstigt sätt så kände jag mer glädje inför dig. Kanske beror på att jag inte fattade så mycket av vad som hände. Även fast jag hade levt i det ca två år. Men jag förstog väl antagligen inte att det var lika mycket ditt fel som alla som har gjort dig fel. Men nu inser jag det. Och det kan vara anledningen till att jag har ändrat hela min inställning till att vara hos dig. Du är så svag som människa, och det förstår jag, men snälla. Låt inte det drabba oss andra. Tänk på alla runt omkring dig, snälla. Gör det nu för en gångs skull, gör det som du aldrig gjorde när jag var liten. Och allra helst, gör det för dig själv.

Det som är sjukt jobbigt är att den enda lilla glädjen jag kände, är helt totalt jävla borta. Varför ska jag ställa upp för dig när du inte ens kan ändra på dig?! När du inte ens kan göra dig av med det som tynger dig värst, som tynger oss alla värst? Vafan ska vi sitta vid din sida, hålla din hand när allt känns jobbigt för dig, när du inte gör det för oss? När du inte gör det eller har gjort det för mig. Varför ska jag bry mig och vara den som tar hand om dig när jag också behöver tas omhand? Jag vill verkligen inte vara en ömklig liten patetisk människa som inte klarar mig utan någon vid min sida, jag klarar mig och vill verkligen inte framstå som den som har det jobbigast i hela världen. Men, det skulle bara kännas så enormt skönt att veta att du inser vad jag går igenom, att du inser hur jag mår och hur jag har mått det senaste halvåret. Att du ens försökte visa att du brydde dig. Speciellt efter att jag verkligen lägger fram allt jag har för din skull, för att du ska veta att jag finns där, som ett stöd för dig i det jobbiga, även fast jag inte pallar att ta på mig mera skit. Men jag gör det, jag gör det till och med med glädje. Och vet du varför? För att jag älskar dig.

Och det skulle faktiskt vara skönt att få det stödet tillbaka for once

Silverstein - If you could see into my soul

I know some people search the world, to find something like what we have.

Jag kommer sakna dig så det gör ont. Jag gör det redan. Kommer bli en sån grym omställning, med allt. Jag vet att jag inte säger det till dig rätt ut, men du vet hur jag känner. Allt känns så jävla fucked up, och nu när du ska flytta blir allt tusen gånger värre. Enbart för att jag inte har dig nära mig i fortsättningen, att jag inte har dig som stöd när det händer något eller när jag hamnar i svackor. Har nog tagit dig ganska mycket för given. Fast det är väl kanske inte så konstigt. Ska sluta göra det. För så fort man gör det, tar någon för given, eller förlitar sig helt på denne, så försvinner den i vilket fall. Och idiot som jag är, så har jag en tendens till att förlita mig helt och hållet på personer. Vilket jag totalt kommer sluta med. För vad tjänar jag på det? Ingenting. Man får fortfarande samma jävla skit, oavsett vem det än är och vad man ens har för relation med den personen. Jag är less på massa falska vänner, massa falska människor, massa falska leenden, massa falska jävla lögner, och mest av allt massa jävla skitsnack. And why? Jo, för det är verkligen det enda som frodas runt en. Runt alla. Dom falska, och dom som inte är falska som senare kommer bli falska för dom inser att det är det enda som dom kan göra för att "passa in". Vad skulle vi vara för människor om vi inte blandade dendära koppen kaffe på city med att trasha någon? Nej, just det. Vi vore ärliga människor, och det vore väl jävligt synd? "Ärlighet varar längst", fuck no! Den personen som kom på det citatet var nog en eremit som bodde i hans lilla timmerstuga i skogen högst upp på ett berg och det enda sällskapet var hans get. För han kan då verkligen inte ha träffat riktiga människor.

Märkte att jag spårade ur litegranna från mitt ämne som jag var inne på först. Och varför har jag ingen aning. Har ingen aning om varför jag associerar min storebror, den mest ärliga människan i världen med lögnare.

Näe, nu börjar allt bli för mycket. Ska nog ta och gå in i köket och dricka kaffe och hata världen i min ensamhet. HÄEJ!

You and me together trough the days and nights

I don't worry cause everything is gonna be alright

People can keep talking, they can say what they like

But all I know is that everything is gonna be alright

When the rain is pouring down

And my heart is hurting

You will always be around

This I know for certain

http://psawyer.bloggagratis.se

Anberlin - A Whisper and a clamor

Jao, sitter just nu med färg i håret och känner mig hyfsat trött. Och hungrig. Även fast jag har ätit. Hums.. Men, det är ju jag, alltid hungrig och alltid tjock ;) Äter faktiskt popcorn nu med, så vad säger du Ida?

Ska väl snart ta och tvätta ur färgen. Sedan ska jag låta mamsen sitta vid datorn, även fast jag inte har någon lust. Varken att kalla hon mamsen eller låta hon sitta här..

Och imorgon vill jag på Birsta eller stan och köpa kläder och juklappar.

WHO'S WITH ME?