And im still awake. Men jag börjar dock bli ganska trött nu, så det blir nog sängen inom en snar framtid och det känns skööönt. För idag har jag varit en väldans aktiv människa. Var ju ner på Af förut och skrev in mig, bokade möte med handläggaren, möte för en introduktion och sedan skrev jag in mig på en "skrivkurs" där man får lära sig lite om skriva cv, personliga brev, lite om intervjuer, hur man ska bete sig, svara på olika frågor, bete sig i olika situationer osv.  Sen fick jag även ett mejl på en av mina ansökningar, där dom skrev att dom skulle kontakta mig när alla ansökningar var inne och se om jag var aktuell för intervju, och det är ju alltid trevligt (:

Ikväll har jag inte gjort mycket alls däremot. Legat hemma och sorkat. Suttit vid datorn medans Robban var och fiskade. Blev inte så att vi åkte bil, vi är för lata för det ;) Så vi har bara legat hemma och slappat. Och det är ju aldrig fel, spec inte efter en hård vecka. Hehe.

Och imorgon kan jag kanske förvänta mig att det blir till att dricka. Får se om jag orkar och hur humöret är. Har haft sån grotesk mensvärk hela dagen, får bara hoppas på att den blir bättre imorgon, eftersom det inte finns alltför mycket ipren eller ngn värktablett föröverhuvudtaget hemma.. Illa.

Yeye, nu ska jag ta och förflytta mig till sängen, och det har jag sett fram emot hela dagen (: Wiho.

Älskar min Robban, bara för att han är han

And there is still one thing that i dont get..

Det är bra roligt med folk som tror sig veta allt. Det är mer än roligt, helt FANTASTISKT roligt faktiskt. Anyway, it's not my problem that you can't see YOU. Öppna dina ögon för guds skull och inse hur du är, kolla på dig, ditt beteende, din personlighet. Du är inget annat än en falsk liten fjortis som söker uppmärksamhet, och du lyckas alltid få den. Så varför inte nöja dig med det? Varför söka efter mer du inte kan få? Du är en sån människa som tror du är "mogen" och "vuxen", men i själva verket är du fortfarande en liten splittad 14åring. Grow up, please?

Och kan man bli mer less? Sjukt bra fråga. Känner mig så jävla irriterad och uttråkad så hälften vore nog. Har den värsta jävla träsmaken i stjärten, och för att inte ens nämna min mensvärk. Sen till råga på allt är jag helt ensam. Och det är fanimej aldrig roligt, spec inte på en Fredagskväll. Inte i mitt tycke iaf. Sen finns det inte ett piss att äta här hemma heller, och alla vet att en hungrig Jenny = en grinig Jenny. Och multiplicera det med en Mensvärks-Jenny, det blir = MONSTER!

Åh, äntligen så fick jag kontakt med fiskarna. Och nu ska jag klä på mig och ut och åka bil. Hoppas det är mat med i bilden, då blir jag gladare än gladast.

Robert Pålsson - Mitt hjärta, Mitt liv, Mitt allt

Howdie! Nu har jag flyttat till en ny blogg, som jag känner passar lite bättre. Less på blogg.se, för det ska alltid vara något fel på sidan, eller något annat krux. Im fed up with that crap!

Sitter hemma nu, och väntar på att min kära Robban ska komma hem. Som dessvärre kan dröja ett tag eftersom han är och fiskar med Jens, och vi vet ju alla hur det är med "Boys and their toys". Så jag får väl underhålla mig själv på annat sätt. Vad, vet jag inte riktigt än. Men jag kan säga så mycket som så att det är grymt skönt att vara hemma och ta det lugnt en fredag. Har inte blivit alltför mycket av det lugna på sista taget, så det är väldigt välbehövt, även fast levern redan har åldrats 20 år ;P Men man kan ju försöka se till att den inte åldras 25 år..

Jag kan inte beskriva med ord hur glad jag är för att det är du och jag igen, min älskling. Har haft mina tvivel på dig, och det vet du. Men nu känns det verkligen som du har tagit åt dig av det jag har sagt och det som jag har tyckt varit dåligt och gjort något åt saken, och det har förbättrat situationen så fruktansvärt mycket. Det bevisar verkligen för mig, det jag redan visste iofs, hur mycket jag älskar dig, och hur mycket det ska vara du och jag och inget annat. Vi är gjorda för varandra, du och jag. And im loving every moment! Jag, Jenny Amalia Persson Forsström älskar och kommer aldrig sluta älska dig, Mats Robert Pålsson. Hand i hand, genom livet ska vi gå.